Strukturella ekvationsmodeller

Strukturella ekvationsmodeller (SEM) är en av de mest använda metoderna för analys av multivariata data i samhälls- och beteendevetenskap.

Den har sina rötter i faktoranalys som introducerades i en artikel av den brittiska psykologen Charles Spearman (1904). Under första hälften av nittonhundratalet utvecklades faktoranalysen i huvudsak av psykologer genom ad hoc-förfaranden. Under andra hälften av nittonhundratalet blev flera statistiker intresserad av de utmanande skattningsproblemen, framför allt DN Lawley, TW Anderson, K.G. Jöreskog, MW Browne, A. Satorra, D. Sörbom, och B. Muthén.

Jöreskog utvecklade den klassiska explorativa faktoranalysen till konfirmativ faktoranalys andra ordningens faktoranalys, multipel-grupp faktoranalys och den allmänna strukturella ekvationensmodellen och han utvecklade även metoder för estimation och test av sådana modeller i tvärsnittsstudier, longitudinella, multi- grupp, och multilevel data.

Tidigare doktorander vis Statistiska institutionen har lämnat viktiga bidrag till denna metod: Sörbom (1976) generaliserade multi-gruppmodellen genom att introducera medelvärden av latenta variabler, Muthén (1977) utvecklat metoder för kategoriskt observerade variabler, Ulf Olsson (1978) studerade maximum likelihood skattning av polykoriska korrelationer, Hägglund (1985) utvecklade två-stegs-minsta kvadrat-metoden, Quiroga (1992) studerade robustheten i polykoriska korrelationer med avseende på avvikelser från antagandet om underliggande normalitet, och Yang-Wallentin (1997) utvecklade metoder för att beräkna icke-linjära latenta relationer.

Den senaste utvecklingen inom strukturell ekvationsmodellering inkluderar utvidgningar till estimation av komplexa enkäter, generaliserade linjära modeller och tidsserier. Pågående projekt i vid Statistiska institutionen inriktas på SEM med ordinala variabler, SEM med rangordnings data, och olika tillämpningar av SEM.